ångest

ja, det skulle man nog kunna kalla det. jag önskar ibland att jag hade en tvilling, eller att jag var trilling. så att jag skulle kunna åka och träffa min familj samt vänner i karlskoga och runt om i världen oftare. det tar mer på en än man tror. börjar jag tänka på det blir jag nästintill ledsen. måste det bli såhär när man bli vuxen, eller det handlar ju inte om att man blivit vuxen, utan mer om att man flyttat ifrån sin "hemstad". måste man få ångest för att tiden går så fruktansvärt fort så man inte hinner allt man egentligen vill hinna?